2013-07-29
Minns allt som om det vore igår...
Har suttit och kollat igenom alla bilder jag har från Melinas första år. Minns varenda känsla jag hade, allt var upp och ner och jag blev snabbt ensamstående med min lilla flicka. Vi fick ihop en vardag med rutiner väldigt snabbt, vi har fått gått igenom så sjukt mycket tillsammans men jag blev bara en starkare ung Mamma när vi fick gå igenom så sjukt mycket tillsammans. Melina räddade mig till ett så mycket bättre liv än vad jag nogonsin kunnat önska. Hon vart mitt allt mitt liv från första stund finns ingen annan människa jag skulle kunna offra så mycket för som jag gör för min dotter. Den här bilden ger mig så sjukt mycket känslor tillbaka. Jag hade fått sova ynka fem timmar på 3 nätter,men jag var så sjukt lycklig av att ha henne i min närhet. Jag kände mig så sjukt överviktig och dräglig att inte hinna duscha, få på mig ett ansikte och bara få lite tid för mig själv. Men att få se sin lilla dotter le gjorde mig så sjukt lycklig att jag brydde mig tillslut inte om hur jag såg ut eller om jag fått duscha eller inte, bara min tjej mådde bra. Jag saknar bebis tiden nu, för idag ser livet helt annorlunda ut, jag väljer själv att kanske inte sova, för när jag är trött är det oftast nu mitt eget fel, men det är först nu jag faktiskt kan få den där egen tiden och bara få vara Hannah och det känns också så otroligt skönt även om jag saknar vissa stunder. Men jag ska vara stolt över mig själv, jag har klarat fyra år helt själv med min dotter och vad hade jag gjort utan henne? det vet jag faktiskt inte.
Min finaste flicka du och jag mot världen för alltid <3
//Hannah
Kommentarer
Trackback